Ludwig & jag.

Och den blev fullspäckad med bara plugg! Fixade kompletteringarna. Stämde av fyra uppgifter i soc.psykiatri, stämde av hela hemsjukvård & fick godkänt med ett stort MVG på en vis uppgift, skickade in geriatriken (även där godkänd!), endast omvårdnaden kring pannlobsdemens kvar där. Skickade in det sista i omvårdnad. Fick tyvärr komplettering på en uppgift. Hade gjort rätt fast fel. Hade missat några viktiga saker som också skulle vara med.

Då var det bara vårdpedagogik och valbar kvar. Yeey!
JAG ÄR STOLT UPPÖVER ÖRONEN ÖVER MIG SJÄLV! Sen är det förbannade roligt att se hur det sticker i andras ögon att jag gjort i från mig kursen snabbare än andra och att jag faktiskt blir klar NIO veckor tidigare än vad som var tänkt. Och att jag dessutom "missar" fyra veckor av lektioner verkar vara ett stort problem för andra, men gudarna ska veta att jag slitit häcken av mig för att lyckas!

Avund är min första tanke, kan det vara så? Att det är därför det sticker? Jag har ingen plugghuvud överhuvudtaget (ja, ok, enligt mig själv då), men jag gav mig fan på att jag skulle fixa det och se här, tio veckor kvar, varav två på skolan och jag känner att jag ligger jäkligt bra till.
Det är inte många som har den självdisciplinen och faktiskt bestämmer sig, agerar och slutför något.

Jag är stolt över att jag är jag. Jag är stolt över att jag har en helt underbar familj som för det mesta trott på mig. Jag är stolt över att min familj har uppfostrat mig till den jag är. Och jag är förbannade stolt över det faktum att jag faktiskt är mamma och pluggar 100%.

Egoboost en kväll som denna.