Ludwig & jag.

För två veckor sedan så var jag och Ludwig iväg till sjukhuset och hörcentralen för att kolla hans hörsel. Jag har aldrig varit oroligt för hans hörsel men i och med min hörselnedsättning så gör man extra kontroller varje år från att dom är två år tills dom kan använda sig av hörselkåporna och kan trycka på knappen. Detta då det är ärftligt.

Hans hörsel var det inte alls nå fel på, överhuvudtaget. Jag blev imponerad av att han hörde många av ljuden som jag inte ens la märke till. Blev lite mer påtagligt då att jag faktiskt hör dåligt utan att jag märker det speciellt mycket.

Enda som är jobbigt för mig är människor som pratat extremt tyst och bruset jag har i ena örat. Bruset gör att jag inte kan kolla på tv "som folk" utan brukar vara tvungen att stänga ute ljudet från det högra örat.

Damen som tog hand om oss, har jag haft så länge jag kan minnas att jag gått på öronkontrollen.
Hon blev lite förbryllad över att många av ljuden försvann för mig. Så det är nog dags att boka en ny tid igen. Det känns ju som att det måste finnas något att göra om jag nu hör så dåligt som det verkar, men som sagt, jag märker ju inte av det, men det är väl för att jag är så van att höra på det här viset. Skulle vara intressant att testa en hörapparat, bara för att se HUR bra jag egentligen ska höra!

Nästa kontroll för Ludwig är om ett år. Då hoppas vi att det inte skett några förändringar. Jag har ju nämligen haft turen också att han aldrig haft öroninflammation, något hans far hade jämt, jämt, jämt när han var lill-liten.