Nu tror jag minsan hösten är kommen. Det känns i luften. Man blir rosig om kinderna och näsan börjar sakta men säkert rinna. Jag hat/älskar hösten. Kylan kan jag klara mig utan men det är mysigt när mörkret börjat falla om man får tända ljus i lägenheten för att få det extra varmt.
Jag kände det imorse, att nu är det dags för pyjamas för den mindre versionen av mig. Huvva vad kall han var imorse. Grabben som annars kan springa halvnaken en hel dag, började morgonen med att kura ner sig under täcket igen. Och sen sprang och tog fram kläder. Lill-vännen min. Vi fick en riktigt mysig morgon ihop.

Igår gjorde vi något vi inte gjort förut. Vi åkte på Öppna förskolan här i Torvalla. Vilken underbar lokal dom hade. En stor gymnastiksal som barnen kan röra sig fritt i. Medans jag satt och pratade med andra mammor så såg jag knappt Ludwig. Han gillade verkligen att vara där så det blir fler turer dit tror jag faktiskt. Har ju turen att ha en gammal kollega och vän som blev mamma för ett år sen (igår!!!) så vi kommer nog gå dit med henne och hennes söta dotter.

Lillemannen var snäll hela dagen igår. Inget bråk alls, det behövde verkligen jag. Han somnade till och med strax efter åtta. Fantastiskt! Vågar inte ropa hej än, men en dag utan bråk gör att jag kan ta lite bråk resten av veckan. För han är ju för underbar ändå, och talar om hur mycket jag betyder för honom. Dito, älskade vän, dito.