Nu är vi hemma igen. Det slutade med att vi inte tog vagnen, och tur var väl det, då vi kom hem för tio minuter sedan. Vilket har inneburit att det har lekts i flera, flera timmar och jag har nu en mycket trött son, som nästan har somnat i soffan nu. Jösses vad det har sprungits, upp och ner i den där klätterställningen. En konstant leende på Ludwig mun förutom på slutet när ett barn puttade honom. Konstigt att det inte hände innan då det var överfullt med barn fram till tre ungefär. Efter fyra var det bara ett par stycken kvar och ljudnivån sjönk genast ett par decibel. Inte bara barnet som är tröttis nu, utan även mamman. Ljudnivån på det där stället när det är fullt är inte att leka med alltså.
Nu ska jag se om det är dags för tandtrollen att flytta ur munnen på lillfis. Det är så skönt att han faktiskt tycker om det nu. Har haft det lite halv kämpigt med tandborstningen förut, men nu säger han själv till på morgonen när jag ska fixa i ordning mig att vi måste ta bort tandtrollen. :-) Tänk vad mycket dom lär sig, dom små.
En fantastisk dag, med en fantastisk son, avslutas med tända ljus och mys i soffan.
.
Kommentera