Jag måste nästan sluta bli förvånad över min lilla (stora) kille. Han har mycket funderingar här i livet. Om allt möjligt. På morsdag hittar han ett kort på mamma/momma när vi städar. "Varför blev mormor jättesjuk? Jag vill inte hon ska vara i himlen". Att säga en sån sak, och dessutom på morsdag, det kändes ska jag säga. Strax efter säger han "tur jag ha moffa". Så fint. Och sättet han sa det på, gick rakt in i hjärtat.
Vi pratar inte så mycket om mamma. Dels för att han aldrig träffat henne, och dels för att jag har trott att han varit för liten. Jag tänkte att tids nog så kommer frågorna komma och då svarar jag mer än gärna på dem. Det var en period där han var väldigt mycket för att kika på kort. När kortet på mamma kom frågade han vem det var och jag berättade att det var mamma/mormor. Då undrade han såklart var hon var och jag försökte berätta så lättsamt som möjligt att hon blev sjuk och inte finns längre. Så var det bra med den saken, han undrade inget mer men la visst det på minnet.
Jag har sagt det förr och säger det igen, barn är häftiga!
Igår var det allt annat än en lugn dag. Lämnade lilleman på dagis. For sedan och träna, eller rättare sagt, testade mig fram vilka övningar som funkar utan att axeln gör ont. Några klarar jag iallafall. Gjorde sedan ett barn övningar som ska stärka bålen och ytterlår/höft (som naprapaten ville jag skulle träna). Kändes riktigt bra, tog det lugnt som attan, så själva träningspasset gav inte så jättemycket. Men det är ju så efter en skada/värk, man måste känns sig fram så man inte gör sig illa.
Efter gymmet blev det raket fart till jobbet och betade av några timmar. Hämtade en lycklig Luddis, ännu lyckligare blev han när han kom på att han faktiskt cyklade dit på morgonen, vilket innebar cykling hem också :-)
Lill-skrot somnade dock kl 18 igår, så jösses vad mycket jag hann med på kvällen. Hänga/vika tvätt, byta i sängen, pyssla. Ja sånt jag aldrig orkar göra efter klockan sju ungefär :-)
Inatt 02.00,kom ludden till min säng och la sig. Han hade tappat bort Björnen och vända upp och ner på hans rum och säng innan jag tillslut hittade den inuti kuddvaret. Vet inte hur han fått in den dit, för den låg verkligen längst, längst in. Tokfrans!
Idag är det dags för Ludwigs först frisörbesök. Innan han vi klippt honom hemma men nu ska han få vara stor kille och få snygg frisyr inför sommaren. Han är helspänd inför detta. "Bara hon inte klipper mig i öronen" säger han om och om igen :-)
Pysslet igår, blev en tavla med bilder på ludden och citatet;
"There will be so many times you feel like you've failed. But in the eyes, heart and mind of your child, you are super mom"
Rätt tänkvärt tycker jag!
2 kommentarer
momma
27 May 2014 10:16
Ja barn är ju som vuxna,men med mindre erfarenhet det kan man inte fatta.Det har varit fullt ös på er båda ser ser jag o idag är det bra väder också.Ska bli kul att se Ludvigs nya frisyr,väntar med spänning att få se.Önskar er en fin dag ,ha det gott momma.
E.
27 May 2014 14:01
It's not onley in the eyes of your child! You are a fantastik mother!! Erland.
Kommentera